Hoppa till sidans innehåll

Brotorps historia


Klubbstugan Brotorp, som Skogsluffarnas OK disponerat sedan 1936, har ett vackert läge i kanten av Nackareservatet. Den nås enkelt med tunnelbana till Skarpnäck eller Bagarmossen. Därifrån är det en kvarts promenadväg. Med bil kör man via Skarpnäcks gård, tidigare Skarpa by.

 

Från höst till vår har klubben träning varje tisdag kl 1800 med bastu. Efteråt är det soppa i stugan.

 

Några veckor under våren och hösten erbjudes "prova på orientering" för allmänheten varje helg. Bastu/dusch och omklädningsrum är tillgängliga och fika finns i stugan.

 

Historia

 

Denna sammanställning, som beskriver bygden kring Brotorp från 1200-talet och fram till våra dagar skrevs 1984 av f.d. läraren och hembygdsforskaren Anders Bergman och publicerades i Skogsluffarnas OK 50-årsskrift. Mindre tillägg har gjorts av Jan Björkman. Avsnittet ”De gamla Brotorpsborna” har skrivits av Rune Englund och ”Min släkt bodde i

Brotorp” av Omar Magnergård. Årskavalkaden är huvudsakligen sammanställd av Bertil Törnqvist.

 

 

Oj vilket liv det var i våra marker

 

Längst norrut låg krogen, Skarpa krog eller Pungpinan gemenligen benämnd – även Pungpinan någon gång under 1800-talet, då man började bli lite pryd av sej. Dock var det penningpungen det handlade om, att pina fram en sista slant ur den till en färdsup på hemväg från staden.

 

Allmänna vägen kom från Sandsborg på andra sidan åsen, den ås som nu är Skogskyrkogården, numera ett av våra världsarv. Sandsborg var värdshus och långt innan dess hade nog den hemvändande stadsresenären fuktat sig rejält i staden, sedan vid tullen, kanske också vid Lilla Gröndal en bit upp i backen och vid Johanneshov, där nu Isstadion har sin ingång från Nynäsvägssidan. Sedan hade den törstige möjligheter även vid Blåsut och Gungan innan han nådde Sandsborg,

Är det någon som undrar varför det blev så mycket bråk vid krogarna?

 

Krogen låg ovan brinken ned mot Skarpa bys ägor, dem vi nu kallar Skarpnäcksfältet. Byn låg i andra änden på en bergsknalle. Tre hemman och ett litet torp låg där hopkurade sen i varje fall 1200-talet. Skarpa hette byn på grund av sin hårdbrukade lerjord, något som säkerligen gjort att det dröjde innan man bröt bygd här i Brännkyrka sockens utkant. Nåja, socknen sträckte sig ända fram till Baggensfjärden – men det låg djupa skogar mellan byn och den bebyggelsen.

Gott om torpare

 

Storgården, Östergården, Västergården och Tetorpet kallades hemmanen en gång. Tetorpet nämns först på 1600-talet och fanns troligen inte under medeltiden. Det var byggt på bytån, den bit av bytomten som sträckte sig ut mot betesmarkerna. Tå hette även tä men av sedvanligt östsvenskt uttal blev det som det har står – Tetorpet. Utöver bybönderna fanns det redan före godsbildningen några torpare och flera blev det sedan.

 

Bönderna ägde inte jorden. Det gjorde adelsmän, som bodde fjärran från byn, eller kyrkligt sociala institutioner, som Stockholms hospital, det som flyttade ut till Danviken för att han skulle slippa se sjuklingar och fattigvårdsfall intill slottet. Hospitalet låg också i vägen för hovstallet.

 

I samband med utflyttningen fick hospitalet ett antal gårdar i Nacka och Stockholm som kompensation. Danvikens hospital finns än idag och har kulturminnesmärkts och kommer att restaureras i samband med den byggnation som pågår vid Danviken. Danvikens hospital har ett intakt arkiv som sträcker sig från 1533 till våra dagar. Den förste och tredje tillsynsmannen avrättades på grund av oegentligheter med bokföringen.

 

Det var Storgården som ägdes av hospitalet, förmodligen som donation för läsning av själamässor för givarens välgång i livet på denna sida döden.

 

Av de andra gårdarna låg en under Årsta, herrgården uppe vid Årstaviken, fram till mitten av 1600-talet ägd av släkten Oxenstierna. Den tredje låg under Tyresö, även det ett Oxenstiernegods fast för en annan släktlinje. Från mitten av 1500-talet fick byn ett tredje adelsnamn som jordägare. Kungen skänkte nämligen hospitalets gård till amiralen Jacob Bagge, herre till Boo på Värmdön, Det var en vanlig utväg för honom när han ville avlöna sina främsta ämbetsmän. Hospitalet fick i stort sett klara sig med vad kungen skänkt på Sicklaön.

 

Bonden Lars tog tjuven

 

Medeltidens Skarpabor skymtar någon gång i Stockholms tänkebok, stadens rådsprotokoll, där rätt mycket av vardagslivet avslöjas i form av rättegångsprotokoll. Bonden Lars i Skarpa fick besök av en tjuv, men lyckades följa spåren av honom och få fast honom inne i stan. Det var 1482 i mars och snön låg fortfarande.

 

Vägen från krogen ner mot byn ringlade sig utmed skogskanten förbi torpet Bergholm, som den gör än idag (1984), där senare Skarpnäcks rättare bodde. När man passerat byn blir det svårare att följa den gamla sträckningen – men det går. Vägen gick mot Flaten genom den djupa ravin som leder ner till bakre badingången och vidare mot Älta, Tyresö och Vendelsö.

 

Nere vid Ältasjön låg två gamla torp, Stora och Lilla Kasby. Det sistnämnda var tidigare IFK Enskedes klubbstuga, men det brann ner på 1990-talet. Tvärs över landsvägen från byn sett låg ett annat torp, Vevestad, som nu är helt försvunnet. På torpets plats byggde grevinna på Tyresö herrgården Skarpnäck.

 

Tyresö ägdes på 1630-talet av Gabriel Oxenstierna, bror till den mer kände rikskanslern Axel, och själv som riksdrots regeringens främste man under drottning Kristins tid. Han gjorde ett byte med släktingen på Årsta och köpte den gård som Jacob Bagges arvingar ägde i byn. Därmed var han ensam ägare till alltsammans. Sonhustrun, grevinnan Maria Sofia DelaGardie blev änka 1648 och styrde och ställde på Tyresö i nära femtio år . hon dog först 1694. Hon gjorde herrgård av byn, säteri som det då kallades.

 

Nu börjar herrgårdslivet

 

Torpet Vevstad fick 1661 ge plats för den nya herrgårdsbyggnaden, men något herrskapsfolk var sällan där. Grevinnan och hennes döttrar hade andra möjligheter och det lilla Skarpnäck brukades väl mest som rastplats på resan till Tyresö. Dotterdottern Maria Gustava Gyllenstierna, gift Bonde men änka sedan 1699, sålde 1716 Skarpnäck till Anders Leijonstedt.

 

Därmed började herrgårdslivet på Skarpnäck. Leijonstedt var hög jurist – landets förste JK med den pampiga titeln ”kungens högste ombudsman”. Pengarna till köpet fick han troligen från sin fru Maria Christina Tengner, borgmästardotter från Stockholm.

 

Sönerna Olov och Karl-Jacob ärvde egendomen men låg i bittert gräl med varandra mest hela livet. En syster hade bröderna köpt ut ur arvet. Det var det enda de var eniga om. Olov bodde avlägset som landshövding i Umeå och Karl-Jacob blev inte heller Skarpnäcksbo. Han hade redan 1723, då fadern ännu levde, köpt Nacka Bruk och förvandlat det från mässingsbruk till ett rätt inkomstbringande kvarn- och klädesstampssamhälle. Skarpnäck sköttes av arrendatorer och förvaltare, bland annat en lång tid av greve Fredrik Ulrik Reenstierna, en släkting till den senare så kända frun på Årsta.

 

Grälet mellan bröderna gav systersonen Johan Ludvig von Schantz en möjlighet att först återköpa moderns andel och sedan undan för undan resten av herrgården. 1761 tillträdde han hela egendomen och bosatte sig där. Hans barn och barnbarn var Skarpnäcks ägare till 1838 då de sålde till Anders Carlström, den förste ofrälse godsägaren på Skarpnäck. Det var en duktig jordbrukare, men när hans hustru Anna Berg dött sålde han gården 1853. Sedan gick Skarpnäck en tid raskt mellan olika ägare, till dess att Stockholmsbryggaren Fredrik Rudolf Neumüller ropade in godset på offentlig auktion 1862 – företrädaren hade gjort konkurs.

 

Blev arg – köpte Nacka

 

Neumüller och hans hustru Emilia Reuzner var av tysk börd. Han lärde sig aldrig tala svenska ordentligt, men var en driftig affärsman och känd profil i Stockholm. Hans tillträde innebar en uppryckning för gården. Han rationaliserad jordbruket så mycket det gick. Bland annat fann han att utdikningen av marken borde ske till Flaten i stället för till Ältasjön, där så var lämpligt. Grannen Nacka protesterade högljutt – kvarnar och andra vattenverk i Nacka ström riskerade att bli utan vatten. Neumüller ansåg sig inte skyldig att försörja Nacka med vatten, men till sist ilsknade han till och köpte Nacka. Han visste att tiden snart var ute för de vattendrivna verken i strömmen.

 

När bryggaren dog bildade arvingarna AB Nacka-Skarpnäck. 1908 sålde de herrgården till Stockholms stad. På 1920-talet övertog staden även Nacka.

 

1677 nämns första gången Brostugan, senare kallat Skarpa storbro eller Brotorp. Där låg något längre norrut än idag en bro. Den byggdes för att man skulle få en hygglig väg till gården Klisätra.

 

Brotorparna kom och gick. Torpet var litet och hade inte mycket jord. Ibland ser man en uppgift att torparen var godsets fiskare. Fisk fanns det i Ältasjön och i ån. Torparen skulle göra dagsverken vid herrgården vid sidan av sitt fiske och villkoren var rätt prövande för honom. Ofta blev torpet bostad för tillfälligt anställda.

 

Efter 1873 tycks ingen varit mantalsskriven där.

 

Med Klisätra låg det annorlunda till. Brukaren var bonde, ägaren bodde före 1715 långt borta, men sistnämnda år sålde Årsta det lilla hemmanet till Skarpnäck.

 

Klisätra omtalas första gången 1555 och är då liksom Söderby, Nacka Sickla, Järla, Duvnäs och Skuru förda under Solna socken. (sedermera överförda till Danvikens hospital). Gränsen mellan Uppland och Sörmland gick i vattenleden där Sicklasjön, Järlasjön och Duvnäsviken ligger. Sicklaön, som landet ovan vattenleden kallades, hade säkerligen lättare att ta sig till kyrkan i Solna än till den i Brännkyrka. När kyrkorna först byggdes fanns inget Stockholm.

 

 

Torparen överfölls

 

Tydligen koloniserades landet söder om vattenleden från norr. Det var ur Sicklaöbornas synpunkt som gården söder om Nacka kallades Söderby – Nacka var bara ett torp utan större betydelse. Från det hållet kom även de som först byggde vid Klisätra. De namngav platsen som ”betesmarken bortom klyftan”, d.v.s. ravinen mellan Brotorpskärret och Söderbysjön.

 

Klisätrabonden var landbonde under Årsta och fick trots avståndet finna sig i att ta order därifrån ibland. En vårkväll 1663 gick han tillsammans med folk från Årsta över till ett torp vid nordändan av Ältasjön, körde ut torparen och hans familj – och rev torpet - allt på order av Årstas ägare Axel Posse.

 

Torparen var i tjänst hos Ältas ägare, brukspatron Johan Ernest på Nacka. När denne fick höra hur hans folk och egendom behandlats, blev det rättegång. Inte mot Posse utan de beordrade underlydande. De dömdes alla att böta och betala skadestånd. Om Posse överhuvudtaget lagsöktes är ej känt.

 

1704 blev Klisätra herrgård, hur kostigt det än låter. En nyadlad tjänsteman i Stockholm ville ha en sätesgård att skriva sig till. Vad man inte har, kan man hyra, och så arrenderade han Klisätra. Han hette Lars Schraggensköld men fick inte glädja sig åt sin nyvunna status så länge – han dog redan 1707. Änkan bodde dock kvar där fram till 1717, då Skarpnäck övertog gården.

 

Hembränneri i skogen

 

Bönderna Olov och Jan Johansson arrenderade Klisätra och stämdes 1752 inför häradsrätten, anklagade för att ha bränt mer brännvin än de hade rätt till. Klisätra var en liten gård om ett halvt mantal. Bröderna brände med tre stora kopparpannor och det var lite väl häftigt. En panna för ett helt mantal var normen. Det blev böter. Senare fick bröderna även böta för bristande vägunderhåll, för försummad kronoskjuts (sådan ålåg sockenborna) och för en försummad kronouppbördsstämma.

 

1755 möter man Olov som nämndeman i Svartlösa häradsrätt – en rätt märklig befordran med hans förflutna men nämndemannen skulle vara bonde och det fanns inte många sådana att välja bland i en så adelsdominerad socken som Brännkyrka.

 

Nu blev inte Olovs tid i rätten så lång. 1757 står han åter inför rätta för olovlig hembränning. Tulltjänstemännen från lilla tullen, d.v.s. stadstullarna vid Danvikstull, Skanstull med flera hade visiterat och tagit i beslag en stor anläggning uppe i skogen invid Klisätra.

 

Hustru Lisa i Brotorp hade kommit från Söderby för att varna Klisätrafolket. Hon kom för sent. Tullarna var redan där. De ville veta var bröderna hade sitt bränneri. Men bröderna ville inte säga något. Hustru Lisa fann väl saken ohållbar och sa att tullarna nog skulle hitta det om de gick uti skogen. Ett brännvinsbränneri i gång lär visst kännas på doften. Förhållande mellan folket i Klisätra och torparparet på Brotorp lär ha blivit en smula ansträngt efter detta.

 

F.d. nämndemannen och hans bror flyttade snart därefter till Söderby. Några år senare kom Karl Flodin som arrendator till Klisätra och visade sig vara en duktig jordbrukare. Även länsman fick upp ögonen för honom och föreslog honom som nämndeman. Så satt åter en Klisätrabonde i rätten.

 

Flodin märkte snart att nämndemanssysslan var besvärligare än han trott. Det var lång väg till tinget i Fittja. Han blev tvungen att leja extra dräng när han var ute på rättens uppdrag. Det var inte bara själva tingen det handlade om. Arvodet var lågt och dessutom inte alltid så noga betalt. Flodin tröttnade. För att bli av med sysslan flyttade han till Farsta som torpare. Då kunde han inte längre vara nämndeman, eftersom han var i annans tjänst.

 

Blodigt slut för krogen

 

Klisätra blev betesmark för Skarpnäcks boskap. Manbyggnaden nyttjades en tid som fattigstuga. 1813 flyttade den sista inhysningen bort och gården blev öde. Kor och får fick ostört knalla omkring på ägorna. Husen förföll. Idag finns ingenting som visar var de stått. Boskapen har bevarat ängarna åt oss, Klisätra ängar. I Älta finns en Klisätraväg som sista minne av gården.

 

Hur gick det med krogen? Pungpinan fortsatte att vara krog och sökte en tid bättra sin status genom att kalla sig värdshus. Slagsmålen fortsatte också. Alltsammans tog emellertid ett brått och blodigt slut, sen en inbrottstjuv en natt i mars 1803 slagit ihjäl fyra nattgäster, två kvinnor och två barn. Att krogvärden redan hade gjort konkurs bidrog väl i någon mån till nedläggningen.

 

De gamla Brotorpsborna

 

Sedan slutet av 1600-talet har torpet varit statarbostad under Skarpnäcks Gård och den siste som bodde där var en A Jonsson vars far anställdes vid Skarpnäcks Gård 1892. Jonsson var sex år när han kom till Brotorp med fem syskon. Skarpnäcks Gård var ganska stor med 500 tunnland åker och 20 statare som arbetade där. Kreatursbesättningen uppgick till 100 kor, sex par oxar och 20 hästar som gick och betade i backarna runt stugan. Stugan var i huvudsak sig lik (före branden 1974). I köket fanns både öppen spis och järnspis och i murstocken fanns en bakugn, som vid användning eldades upp, så att tegelhällen blev het, varefter all glöd sopades ut och degen lades in på den heta hällen. I lilla rummet fanns en murad ugn. Efter den senaste upprustningen togs mellanväggen bort så att huset numera har ett enda stort rum. Inredningen var förutom bord och något skåp, säng och en soffa. Där vedboden nu står fanns ett uthus där man hade gris, höns och tidvis även kor. Mellan stugan och uthuset var potatisland och stigen till Älta gick förbi stugan fram till kärret, över vilket en bro hade byggts till Klisätrasidan. På vårarna var kärret som en liten sjö, där man satte ut ryssjor och fiskade. Vattnet gick ända fram till kanten nedanför stugan och man hade båt där. Det kom ibland folk från Ältahållet och ropade på hjälp att komma över och då fick man ro över för att hjälpa dem. På försommaren slogs gräset i kärret så att det inte skulle växa igen. Ån mellan Ältasjön och Söderbysjön rensades varje vår vilket hade betydelse för vattentillförseln till Nacka Kvarn, där mjöl maldes och timmer sågades. På hösten och vintern kunde isarna på sjöarna och ån användas som transportled. Från Lilla Sickla där det fanns en jästfabrik hämtades ibland grismat som man drog på en kälke hela vägen fram till Brotorp. Någon orientering hade man nog inte tid med på den tiden. Stalldrängarna som arbetade på Skarpnäcks Gård fick säkert motion ändå. Deras arbeten började kl 5.00 på morgonen och slutade kl 7.00 på kvällen. Skridskoåkning sysslade man däremot med, men skidåkning mera sällan. Jakt bedrev man flitigt i Nackaterrängen där det fanns gott om älg, rådjur och änder. Barnen i den sista familjen på Brotorp lämnade hemmet tidigt vilket var vanligt på den tiden, för att söka sig uppehälle. Den nioåriga skolan var inte uppfunnen, men det fanns en skola på Skarpnäcks Gård, där Brotorpsbarnen gick. Föräldrarna bodde kvar på Brotorp ända till in på 1920-talet. Sedan fick stugan andra funktioner bland annat som förenings- och klubbstuga. Skogsluffarnas OK flyttade in 1936 men det är en annan historia.

 

Min släkt bodde i Brotorp

 

En sommardag gick Rune Englund som vanligt och skrotade nere vid Brotorp. In genom grinden klev en yngling kring de 40.

-          Trevligt att den gamla björken står kvar vid husknuten. Min mor planterade den när hon var ung flicka, inledde besökaren.

-          Rune bleknade och började himla med ögonen. Här stod han inför livs levande historia, insåg han. Snabbt som vi aldrig sett herr Englund i skogen sprang Rune och hämtade Luffarkavel nr 2 från 1991.

-          Se här, sade Rune till ”fågelskådaren”, som nu hunnit presentera sig: Ragnar Lindberg, bosatt i Älta.

Rune började att läsa högt ur sin artikel från 1991:” Sedan slutet av 1600-talet har torpet varit statarbostad under Skarpnäcks Gård och den siste som bodde där var en A Jonsson vars far anställdes vid Skarpnäcks Gård 1892. Jonsson var sex år när han kom till Brotorp med fem syskon”.

-          Den där A Jonsson det var min morbror Anton det, avbröt Ragnar Lindberg. Hans yngsta syster var min mor. Hon föddes i Brotorp 1896. Samtalet fortsatte ett bra tag. Ragnar upprepade hur glad han är över att Brotorp står kvar och att vi sköter torpet så fint. Innan han vandrade vidare lovade han Rune några rader om vad han vet om ”gamla tider”. De kom och vi citerar här direkt ur brevet:

 

Grotta med luffare

Sexårig folkskola fanns i Skarpnäck. Men när det var dags för konfirmation fick barnen gå och läsa i Skrubba kapell vid Drevviken. Vägen dit var den gamla som svänger in vid kraftverket på Tyresövägen och vidare fram till Barnbadet. Mellan Tyresövägen och Barnbadet finns idag ett militärt bergrum. Då var där en grotta och tillhåll för luffare (dock inte Skogs-). Väldigt otäckt, tyckte mor min som var tvungen att passera där på både dit- och hemvägen från Skrubba.

 

Ett tunnland om dagen

Min morfar som var fiskare, hade Ältasjön, Söderbysjön och Dammtorp som vatten. Han gjorde också dagsverken på Skarpnäck. Ett dagsverke var bland annat att slå säd på Skarpnäcks gärde. Betinget var ett tunnland om dagen och då skulle det slåss så att det gick lätt att binda för dem som gick efter. Min mor var med och band säd. Hon jobbade även i köket hos Hallgren, arrendatorn på Skarpnäck. Skarpnäcks gärde är, som vi alla vet, bebyggt idag. Tidigare var det flygfält och också motorbana. Apropå motorer, under 1940-talet ordnades backtävlingar för motorcyklar utanför Brotorp. De startade vid bron och hade målgång strax före jättegrytan.

 

 

 

 

Rodde herrskapet

Av någon anledning var det också morfars jobb att ro herrskapet på Ekudden (vid Flaten). Han fick ro från Kasby till Dammtorp och tillbaks, när de supit färdigt på Nacka Värdshus. Mot slutet var det meningen att han skulle slippa ro och få köra ångbåt i stället. Så blev det dock aldrig. I hans uppgifter ingick också att ro folk över kärret. Det var sådana som skulle till eller från Älta. Min far, som jobbade i skogen på Nacka-Skarpnäck, bodde i Parken, ett ställe som låg bakom Brotorp. Han träffade min mor, när han gick till Brotorp för att köpa mjölk. De flyttade till Älta i början av 1920-talet. Samtidigt flyttade morfar till Skarpnäcks ålderdomshem och senare till Rosenlunds ålderdomshem på Söder. Där firade han 1940 sin 90-årsdag.

Så långt Ragnar Lindberg. Tack för en berättelse som berör varje sann Luffare.

 

 

Slutord

 

Rune Englund påpekar att Brotorp stod öde någon tid. Därefter blev torpet klubbstuga för Grand hotells personalklubb. Skogsluffarnas OK övertog Brotorp 1936. Därmed började Brotorps storhetstid – eller hur? Inte ens en elak brand 1974 kunde spoliera det hela. Klubbmedlemmarna slet beundransvärt. Efter tre år kunde ett än finare Brotorp återinvigas – till fortsatt ömsint vård och allas vår glädje.

 

1965 och 1988 brann även vår bod med all tävlingsmateriel samt inventarier. Även den byggdes upp ganska snart. Inga motgångar har kunnat knäcka Skogsluffaren vare sig på tävlingsbanan eller i övriga klubbsammanhang.

 

 

 

 

   Årskavalkad

 

1934

På hösten hyr klubben en jaktstuga under Tyresö slott för utflykter, skidträning och samkväm. Stugan benämns sedermera ”Skogsluffarnas sportstuga” på den s.k. Skärgårdskartan.

 

1936

Under cykel- och skidturer till Tyresökåken har man kastat blickarna på Brotorp. Vilket läge! Torpet tillhörde Skarpnäcks gård. Efter en tid meddelar arrendator Nilsson att torpet är ledigt. Hyran fastställs till 360 kr/år, kanske väl högt enligt dåtiden, men klubben har fått en permanent plats närmare staden och med bra kommunikationer. Sven Arvidsson ledde förhandlingarna. Den 11 oktober var det invigningsfest. Skorstenen hade lagats, kakelugn och öppen spis murats, väggar, golv och tak målats allt av klubbens medlemmar. Skåp monterades och kraftiga bord snickrades av specialisten Göran Andrée. En takkrona av ett spinnrockshjul placerades i kammaren. All uppvärmning skedde med ved. För belysning gällde fotogenlampor. I Brotorp firades Lucia, efter julottan i Sköndalskapellet var det kyrkkaffe i stugan. Här var det nyårsfest med salut. Stans snyggaste torp enligt Göran Wijkman i Goterna.

 

1937

Träning på skidor och i terrängen var ju lustbetonat. Den kalla avrivningen efteråt var värre, speciellt med den gnutta vatten som bars från en liten källa bakom berget (i dag vid Nordiarinken). Första milstolpen till bastubygge noterades den 18 juni. Grosshandlare J P Åhlén donerade 420 kr som en grundplåt. Nu började arbetet med den första klubbastun i Stockholms omgivningar. Det schaktades, göts grund, spikades basturum och omklädningsrum, totalt 2,5 x 4,5 m. Den 9: e november anlände bastuugnen från Finland. Provbadet ägde rum den 16 december – 85 grader. I slänten utanför bastun hade en grävd brunn med betongringar tillkommit. Nu kunde man hinka upp kallvatten.

 

1938

Den 9:e juni officiell invigning av bastun med inbjudna gäster.

 

1939

Stockholms stad inkorporerar Skarpnäcks gård. Nytt arrendeavtal skrivs med staden, 100 kr/år. Behjälplig att ro avtalet i hamn var Anders Carlquist, Lars Carlquists far och Anders Dahlberg, fastighetsdirektör och tillika Lars morbror.

 

1940

En nattävling hölls med mål vid Brotorp. Lovord i pressen för klubben och för Göran Andrée som var banläggare och tävlingsledaren Bengt Carlquist. Fina skidvintrar och många besökare och tränande.

 

1942

Nyårsdagen gjorde den då 16 årige Bertil Törnqvist entré på en skidträningsrunda. Kall vinter och god snötillgång.

 

1943

Förstärkning från Skogsvandrarna – namnet är Folke Franzon.

 

1944

Ny bastuugn från Hägglunds i Örnsköldsvik installeras.

 

1945

En ny generation Skogsluffare tar över i Brotorp.

 

1946

Skarpnäcks kor och hästar betar fortfarande på tegarna kring stugan.

 

1949

En stor distrikttävling hölls med 1000 deltagare och mål på Kolarängsstigen. Kurre Andersson var banläggare.

 

1952

I köket fick vi en modernitet, ett gasolkök och en gasollampa.

 

1954-55

Ett nytt förlängt arrendeavtal skrevs med Stockholms stad, 10 år framåt.

 

 

1956

Tillbyggnad av bastun, nytt omklädningsrum samt pump och hydrofor. Våra danska vänner från Odense OO gästar Brotorp inför klubbmatch i Gustavsberg.

 

1962

Planer på elektrifiering till en kostnad av 14000 kr.

 

1965

Elektrifieringen är genomförd med el-bastu, elbelysning och radiatorer. Strömkostnaden är 8 öre/Kvh utan moms och skatt.

 

1969

Boden nedbrunnen. Branden är anlagd

 

1970

Ny bod byggs av Arne Andersson. Gamla Skogsluffare stöttar med 1000 kr. Nytt omklädningsrum för damerna blir klart. En vårstafett arrangeras med 269 lag och snö i markerna.

 

1972

Ett nytt arrendeavtal skrivs till en kostand av 600 kr/år och gällande till 1977.

 

1973

Borrning utförs till 95 m för djupbrunnspump. Bidrag erhålls från Stockholms stads friluftsstyrelse med 12000 kr och från Naturvårdsverket med 7000 kr. Provpumpning i januari visar på en tillrinning av 360 l/min.

 

1974

Skogsluffarna i chock! Den 9: e november eldhärjas Brotorp svårt. Ingen klarhet om brandens uppkomst. Provisorisk el till bastun. Presseningar över stugans tak.

Bagarmossens villaförening vill stänga av biltrafiken till Brotorp.

 

1975

”Sotlaget” skrapade förkolnade timmerväggar.

 

1976

Underhandlingar om förlängt kontrakt och finansiering. Biltrafiken till Brotorp stängs vid Rusthållarvägen och får en öppnad infart från Skarpnäcksvägen.

 

1977

Ett nytt arrendeavtal skrivs med Fastighetskontoret från 1/1 1978 till den 31/12 2002. Klubben får dessutom ett lån på 60000 kr under samma tid. Arrendekostnad fastställs till 600 kr/år och lånekostnad 6536 kr/år. Dambastun invigs och kall- och varmvatten för de badande.

 

      1978

Renoveringen av stugan börjar. Arvid Hansson reser takstolarna - ensam! Taklaget spikar panel och papp. Taklagsfest hålls med sill och lättöl. Arbetet går vidare.

 

 

1979

Intensiv renovering, in- som utvändigt, elinstallation, kall- och varmvatten till pentryhörnan och nya möbler. Arbetet besiktas i sin helhet av Fastighetskontoret den 26:e september, Invigning sker i samband med Luciafirandet.

 

1983

Lars Carlquist står genom sin insikt i vägfrågan bakom en ny infart till Brotorp genom Skarpnäcks gård.

 

1984

Klubben firar 50-års jubileum med Öppet hus med gäster från förbund, klubbar och press. Omar Magnergård ansvarar för den förnäma jubileumsskriften, som delvis handlar om Brotorp.

 

1985

Arrendekostnad fastställs tills vidare 1200 kr/år från årsskiftet.

 

1987

Vi får en prismonter i stugan.

 

1989

Brand igen! Boden från 1970 är helt nedbrunnen efter ett nytt pyromandåd. Försäkringsbolaget bygger nytt efter Bertil Törnqvists ritning. Vi drar el och målar. Rune Englund inleder ett flerårigt underhållsarbete.

 

1990

Backen upp från grinden får fyra stolparmaturer. Lars Carlquist har förhandlat med staden.

 

1991

Ett nytt yttertak läggs på herrarnas omklädningsrum. Bastun och stugan får hängrännor och stuprör.

 

1992

Duschrummen i bastun kaklas av Christer Malmberg.

 

1993

Djupbrunnspumpen blir utbytt. Inbrott igen med många skador.

 

1998

Eldsvådeunge, det ryker ur svalens golv med andra ord kortslutning i någon kabel. Arbete, arbete, ny schaktning och ny elinstallation.

 

2000

Fastighetskontoret kapar träd och grenar vid inkommande elledning och över tak.

 

2001

Ombyggnad av taket över ursprungsbastun och damernas omklädningsrum vilket är ett stort arbete med 420 mantimmar. Pensionärspojkarna ställde upp. Nytt arrendeavtal sluts med staden fem år framåt med 1200 kr/år. Vårt annuitetslån slutbetalas, en utgift på 6536 kr/år som vi nu slipper.

 

2002

Klotter – en ny sport som även vi drabbas av – dörrar, väggar, elskåp och en anslagstavla. Det mesta går att måla över men för färg som sprutats på stugans putsade väggar får vi anlita saneringsfirma vilket är en dryg kostnad för klubben.

 

2003

Sten Björkman och Olle Öberg slipar och oljar golven i stugan och svalen.

 

2004     

Klubben firar 70-årsjubileum med välbesökt båtutflykt på M/S Tranan.           

 

2005

Stormen Gudrun tar med sig några träd. Silvergranen sågas ner.

       Den sneda björken vid Brotorps sydliga gavel står alltför nära stugan och tas ner.

 Ett par inbrott sker på vårkanten. Klubben börjar med öppet hus för allmänheten ett antal lördagar vår och höst. Det ges möjlighet att prova på orientering och ger klubben tillskott av nya medlemmar. Ny dörr sätts in i stugan.

 

2006

Under ledning av Bertil Törnqvist görs ett omfattande renoveringsarbete av bastutaket samt ny dörr sätts in till damernas omklädningsrum. Dörren till stugan justeras och nya foder sätts upp. Nya kraftiga låsbommar monteras för dörrarna till damernas omklädningsrum och stugan. Klubben får ett diplom av Stockholms stad för att man tagit väl hand om torpet i 70 år!

 

2007

Lördagen den 28 augusti kom älgen på besök.

 

 

 

2008

Nytt 5-årigt arrendeavtal med option på ytterligare 5 år tecknat med Stockholms stad.

Det nya avtalet innebär en kostnadsökning från 1200kr/år till 15000kr/år, dessutom tillämpas en prisjusteringsklausul som följer hyreskostnadsindex.

Stopp i diskavloppet blev åtgärdat.

 

2009

Ytterligare klotter på vedboden, förövaren grips och fälls. Stugan får ny takarmatur. Nya lampor blir det även i lyktstolparna i backen upp från grinden..

 

2010

Olle Öberg med medhjälpare slipar och lackar om golvet i stugan. Toan fräschas upp med bland annat ny färg på väggarna.

 

2011

Lyckade städdagar i maj gav ny plattförsedd stig från stugan till omklädningsrummen och staketet rätades upp och målades. Nedfallna träd under hösten ger klubben välkommet tillskott av ved som värmer gott i vinterkylan. Träden sågades upp av Pelle Führ och Reine Borgström såg till att kubbarna kom ned till tomten. Brittis, Tomas Holmgren, Olle Öberg och Kalle Lindqvist högg och staplade veden.

2012

Inbrott och skadegörelse

Natten till 1 februari drabbades Brotorp av ett inbrott i alla tre byggnaderna. Bl a stals grästrimmer och motorsåg i ”vedbon” och livsmedel i bastubyggnaden. Förödelsen var stor i stugan då tjuvarna letat igenom inventarierna, dock utan att finna så mycket av värde. Händelsen polisanmäldes, en brottsplatsundersökning gjordes men ärendet lades ner då man inte funnit något som kunde leda till att förövarna kunde gripas. Ett stort arbete har lagts ner av Ulf Ranhed och Olle Öberg för att åtgärda skadorna. Kraftiga bommar av stål( av samma dimension som finns för dörrarna till stugan och damernas omklädningsrum) har satts upp för dörrarna till herrarnas omklädningsrum och vedbon. I januari upptäcktes också att någon ristat in ett hakkors i putsen på skorsstenen på stugan. Detta har polisanmälts. En medlem har murat över hakkorset och skorstenen kommer att målas.

2013?

Renovering av stugans interiör med ny köksinredning

Efter beslut av styrelsen tillsattes en arbetsgrupp som efter ett antal träffar kunde föreslå en plan för köksrenoveringen. Målet var ett funktionellt kök med fullvärdig spis och fläkt samt mer arbetsytor och förvaringsutrymmen.  I juni inköptes ett IKEA-kök. Under rivningen av det gamla köket blev det allt mer uppenbart att myror och möss lämnat spår som måste åtgärdas innan arbetet kunde fortsätta. Anticimex tillkallades, och råttgift och musfällor lades ut. Isoleringen i väggen mot farstun revs ner och byttes ut. Ett omfattande elinstallationsarbete fick göras, med nya radiatorer och nya kablar och nytt proppskåp. Köket monterades upp, ny spis installerades med fläkt. Ventilationsrör från fläkten drogs upp på vinden och mynnade ut på gaveln. Ovanför diskbänk och arbetsbänk sattes kakel upp. Väggar och tak i stugan tvättades rent och väggarna målades vita i omgångar. Panel målades i den tidigare kulören. Spiskåporna rentvättades och målades. Även väggar och skåp målades i farstun. Ny pelare med hängare sattes upp för att ge bättre förvaring för kläder. Ny hylla sattes upp ovanför kylskåpet. Köket kunde invigas i slutet av september.

Renoveringen har genomförts av Britt-Marie Skog, (arbetsledning, målning mm), Ulf Ranhed, (montering av kök, kakling, snickeriarbeten), Olle Öberg, (elinstallationer). Övriga medlemmar som varit behjälpliga är Christer Moreau, Gustav Svedérus, Magnus och Viktoria Falkenström, Jessica Palmér och Kalle Lindqvist. Tommy Petterson har sponsrat med färg och annat material till målningen.

 

2014

Nytt Avlopp

Uppdaterad: 17 NOV 2014 18:51
Skribent: Olle Öberg
Epost: This is a mailto link
  motionsorientering

 naturpasset

Lilla naturpasset

Veckans bana - bildlänk

Bagisloppet 8 juni 2016


50turen-textlank


milalogga


 

 

Postadress:
Skogsluffarnas OK - Orientering
C/o Öberg, Brovaktarvägen 13
14173 Segeltorp

Kontakt:
Tel: 08-817808, 08-7113151
E-post: This is a mailto link

Se all info